About / Advertise
– Jag tror att resultaten som kom fram i vår undersökning var förvånande för alla som tagit del av den. Svensk optoverksamhet är betydligt bredare än man kunnat ana och här jobbar fler personer än vi tidigare vetat, säger Fredrik Laurell, professor i Laserfysik på KTH och ordförande i Svenska Optiksällskapet.
Det är tydligt att branschen förändrats ganska mycket och snabbt på senare år. Vid sekelskiftet hade exempelvis Ericsson flera tusen personer anställda inom opto. Numera är Ericssons optoverksamhet väldigt liten. Istället har företaget experter som köper in tekniken. Dagens svenska storföretag inom opto heter bland annat Flir och Micronic.
– Dessa företag är up-and-coming. De ligger precis under den nivå som tidigare dominerat i svensk industri, men de är kraftfulla och lever bra, säger Jens A Tellefsen, universitetslektor emeritus på KTH.
Den svenska optoindustrin har alltså svängt från att vara väldigt telekomdominerad, till att idag spänna över ett brett spektrum av tillämpningar. Det är ett gränsöverskridande teknikområde som används överallt, exempelvis i bilar, mätsammanhang, medicinsk teknik, belysning, kommunikation och för övervakning.
– I ett Europaperspektiv ligger Sverige väldigt bra till med höga omsättningssiffror hos företagen och med många nystartade och innovativa företag. Sverige har dessutom sex procent av produktionsvolymen i Europa, så vi är inte obetydliga i det sammanhanget heller, säger Fredrik Laurell.
Han menar att det är en kulturförändring i Sverige som står bakom den förändrade industribilden. I slutet av 1990-talet insåg det svenska innovationssystemet att man måste titta lite på hur man gör i USA, där man snabbare knoppar av teknik från universiteten. Så sedan dess har det funnits hjälp i form av bidrag till dem som har velat satsa.
– När jag startade Cobolt trodde folk inte man var klok som gjorde något sådant. Jag gjorde det för att det var en spännande utmaning och kul att försöka. Nu gör ju var och varannan samma sak, säger Fredrik Laurell.
Tittar man på forskningssidan visar det sig att miljöoptronik är på stark frammarsch. Det samma gäller bioteknik, där optoteknik exempelvis kan användas för att känna igen genuppsättningar och behandla cancer.
– Belysning och bildskärmar är ett annat växande område som kommer att bli väldigt stort om 5–10 år. Lysdioder och elektroluminiscens kommer överallt, säger Jens A Tellefsen.
Ett dilemma hittills har dock varit att det brister i kunskap om hur den svenska optoindustrin verkligen ser ut bland de stora forskningsfinansiärerna, som Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Vetenskapsrådet (VR) och Vinnova. Så sent som i våras delade SSF ut en stor summa pengar inom fotonik som nästan oavkortat hamnade inom telekommunikation.
– Om man vill stödja svensk industri så ligger nog inte den satsningen rätt. Problemet är att det inte finns någon övergripande kunskap eller strategi för hur man ska satsa inom detta område. Förhoppningsvis kan den nya undersökningen ge en vink om en riktningsändring, säger Fredrik Laurell.
En av de få negativa slutsatserna i den färska undersökningen är att svenska optoföretag säger sig ha ett mindre engagemang i EU:s sjunde ramprogram än det sjätte. I det sjätte ramprogrammet deltog 29 procent av företagen, medan bara 19 procent planerar att delta i det sjunde.
Resultatet är förvånande, eftersom Sverige med åren blivit bättre och bättre på att plocka hem forskningspengar från EU. En orsak till det tveksamma deltagandet kan däremot mycket väl vara att mindre företag har svårt att bära det mycket tunga administrativa ok som läggs på då man träder in i ett EU-projekt.
– Samtidigt är det väldigt många företag som anger att de fått bidrag från Vinnova, hela 37 procent. Det tycker jag är mycket bra, säger Fredrik Laurell.
