Det är med andra ord långt kvar till målen som satts upp inom EU:s så kallade digitala dagordning, som säger att alla EU-medborgare år 2020 ska kunna ha tillgång till 30 Mbit/s, och minst hälften till 100 Mbit/s.
EU-kommissionären Neelie Kroes, som ansvarar för EU-kommissionens så kallade Digitala dagordning, kräver att länderna gör mer.
– Snabbt bredband är digitalt syre som får Europa att frodas och växa, säger Neelie Kroes,
Hon föreslår att länderna snabbt ska frigöra radiospektrum för mobilt bredband.
– Jag tror inte att målen kommer att uppnås som det ser ut nu, kommenterar Charlie Davies på analysfirman Ovum i publikationen Techeye.
Han jämför med Japan och Sydkorea som dels har bättre geografiska förutsättningar med högre befolkningstäthet. Och dels har mer målmedvetna regeringar.
– Japans regering har gett starkt stöd till företaget NTT så att det har kunnat växa till att ha 70 procent av marknaden. Det har gjort det enklare att rulla ut ett högkapacitetsnät än i Europa, där konkurrensen är mycket högre vilket gör kostnaden mycket högre för varje enskilt företag.
DSL är den vanligaste accesstekniken i Europa, med 100 miljoner anslutningar.
Fiberuppkopplingar är fortfarande en ovanlig teknik. Sydkorea och Japan har övertaget. Endast 1 procent får bredband via fiber i EU, mot 12 procent i Japan och 15 procent i Sydkorea. Det här betyder att Europa släpar efter i nya tjänster som HDTV eller videokonferenser över Internet.