Mikrovågssignalen går från den ena antennen till den andra och sedan görs signalbehandling för att räkna ut hur vävnaden som signalen passerat ser ut. I princip beräknar man ut dielektricitetskonstanten som är olika beroende på om det är frisk vävnad eller en tumör. Tekniken liknar mycket den som Göteborgsföretaget Medfield använder för att avgöra om en person fått en stroke eller en propp (länk).
Medfield är också med i projektet på Mälardalens högskola som nu fått mer finansiering.
– Vi ska använda pengarna för att utveckla en ny antenn eller egentligen en applikator som används för att skicka ut signalen, säger Magnus Otterskog som är projektledare.
Eftersom antennen ligger an mot bröstet fungerar inte den klassiska antennteorin utan man får använda så kallade närfältsantenner. Den typen av antenner används bland annat inom livsmedelsindustrin både för att värma och för att hitta oönskade föremål i maten.
Närfältsantennerna ska sitta i en fixtur som sedan kan användas för att mäta på människor, något man inte kan göra med den befintliga mätuppställningen.
Målet är att både kunna upptäcka tumörer men också att skapa en bild av dem.