About / Advertise
Halvledarmaterialet grafen fick ett rungande genombrott i och med Nobelpriset i fysik år 2010. Materialet – som byggs upp av ett enda lager kol – väntas öppna nya dörrar för morgondagens elektronik. Fast nu har germanium i atomtunna skikt seglat upp som ytterligare en kiselutmanare – bättre än grafen, enligt amerikanska forskare.
Det är forskare vid Ohio University som påstår sig vara först med att ha tagit fram en metod för att skapa atomtunna skikt av germanium täckta med väteatomer. Det nya materialet sägs ge tio gånger högre prestanda än dagens kisel samtidigt som det påstås vara betydligt enklare att framställa än andra framtidsmaterial, som exempelvis grafen.– Vi har lyckats framställa germanium på samma sätt som grafen, i monoskikt med väte, men vår tillverkningsmetod är mycket enklare, påpekar professor Joshua Goldberger, vid Ohio University, till sajten eetimes.com.
Grafan är en variant av grafen, där kolatomer är täckta med väteatomer. Skillnaden mellan de två materialen är i stort att kolatomerna i grafan är ersatta av germanium. Goldberger har också döpt materialet till ”germanane” för att efterlikna namnet ”graphane” som också är ett mololagermaterial.
Likt grafen förutspås det nya materialet kunna förbättra egenskaperna i framtida generationer av optoelektronisk och avancerade sensorer, eftersom elektronmobiliteten är betydligt högre än kisel.
Den svenska grafenforskaren Mikael Syväjärvi – som bland annat varit med och lagt grunden till Linköpingsföretaget Graphensic, Europas första tillverkare av det Nobelprisbelönade materialet – välkomnar de amerikanska forskarnas framsteg.
– Roligt. Jag tycker att det visar kraften i traditionella halvledare. Genom nya insikter om hur man framställer dessa material så resulterar det i nya egenskaper som plötsligt får traditionella halvledare att bli konkurrenter mot material som ligger i framkant av spetsforskning, säger Mikael Syväjärvi till Elektroniktidningen.
För den som är sugen på att läsa mer om olika typerna av grafen och hur man gör dem har Mikael Syväjärvi en egen blogg där han på ett populärvetenskapligt beskriver materialet (se länk).
– Jag kanske skriver några rader i min blogg när jag tänkt ut en bra berättelse kring detta, tillägger han.
