– Robotar är idag på ungefär samma stadium som IT var i början av 1980-talet. De finns i samhället, folk har börjat acceptera dem. Men det dröjer kanske tio år innan de blir allmängods – precis det som hände med persondatorerna i mitten på 1990-talet.

Lars Asplund

Det säger Lars Asplund, professor i datateknik vid Mälardalens högskola, en av Sveriges främste robotforskare. Han har dragit igång Sveriges hittills enda civilingenjörsprogram i robotik och robotsatsningen Robotdalen i Västerås teknikpark Kopparlunden, där är vårdrobotar ett av huvudspåren.

Precis som det på 1980-talet fanns specialiserade datorer – minns PDP11 – som av företrädesvis män i vita rockar kunde fås att utföra tämligen komplexa uppgifter så använder många kirurger idag robotliknande hjälpmedel där precision är nödvändig, som vid hjärn­operationer, ögonkirurgi och konstbefruktning. Inom ortopedin är robotiserade borrmaskiner på väg in för att assistera läkarna – de kan utifrån en röntgenbild utföra exakta ingrepp i mänsklig vävnad.

Bland svenska robot­aktörer i allmänhet, och i Robotdalen i synnerhet, är det dock vården som står i centrum snarare än de medicinska ingreppen. Här finns en rad uppstickarföretag som Robcab, vars lilla gröna skapelse Kermit kan hämta och lämna saker runt om på ett sjukhus till fromma för peronalen som då får mer tid till patienterna. Här finns också Giraff och Bestic som försöker göra livet lättare för socialt eller fysiologiskt funktionshindrade.

En liten robot med sensorer och smarta styralgoritmer är vad Västeråsföretaget Robcab ­utvecklat. Roboten ska användas på sjukhus för att avlasta personalen – springa ärenden och fixa transporter – så att mer tid kan ägnas åt patienterna.  Läs mer här (länk).

Med videosamtalsroboten Giraff kan rörelsehindrade och äldre människor kommunicera med hemtjänsten och med  nära och kära. Skapelsen fungerar som ”Skype på hjul” och kan köras och styras på distans från en pc. Läs mer här (länk)

Idén till robotarmen Bestic kom när uppfinnaren Sten Hemmingsson insåg att han kommer att få problem med att äta själv i framtiden. Besti är en robotarm med en sked längst ut, som användaren själv styr.  Läs mer här (länk).

Överkomliga idag
Alla drar de nytta av att de standardkomponenter som behövs numera är relativt överkomliga, som mems-gyron för balans och positionering samt sensorer av olika slag.

– Ett kamerachips på 5 Mpixel som klarar 100 bilder per sekund kostar 20–30 kronor idag. Och accelerometrar – för 15 år sedan var de dyra och dåliga. Idag är de ingen utmaning, exemplifierar Lars Asplund.

– Elektroniken och signalbehandlingen är inte det grundläggande problemet. Vi vet i mångt och mycket hur man ska göra sådant, säger Danica Kragic, som är professor på KTH inom datorseende och robotik.

Danica Kragic

Snarare är det mekaniken som är flaskhalsen, menar hon. Men Lars Asplund påpekar att framstegen inom elektromekaniken också gynnat robotutvecklare. Dagens bästa småmotorer med sällsynta jordartsmetaller i kärnan har en verkningsgrad på 90–95 procent. Tillsammans med moderna litiumjonbatterier kan de ge även lätta och smidiga robotarna hittills oanade drifttider.

Ännu har dock ingen lyckats ta fram robotar i någon större skala för så komplexa uppgifter som att mata en sängliggande patient eller ta av och på kläder.

– Inget av det är lätt. Det behövs bland annat bättre datorseende, och de flesta robotar har än så länge armar som är alltför stora och tunga, påpekar Danica Kragic.

Det som annars återstår att utveckla är främst mjukvara, algoritmer för artificiell intelligens – egentligen beslutsfattande – och kognition, alltså att förmå robotar att förstå och tolka intryck från omgivningen. Inom EU finns flera projekt på området.

– Vi vet inte riktigt hur en människohjärna fungerar när vi löser problem. Det intressanta är vad man ska tillåta roboten att glömma, säger Danica Kragic.

Giraff och Bestic är inga robotar
Ska man vara strikt så är varken kommunikationsroboten Giraff eller äthjälpmedlet Bestic riktiga robotar. De har ingen artificiell intelligens, de fattar inga beslut och de rör sig inte utan mänsklig styrning.

– Och det är precis det som är tjusningen. Vi har valt att hålla allt så enkelt som möjligt, säger Steven von Rump, vd på Giraff.

Han får medhåll från Lars Asplund som menar att det krävs tillvänjning för att robotar ska accepteras, och att sådant som Giraff och Bestic är utmärkta steg på den vägen.

– Samhällsdebatten har inte börjat än. Men den kommer, säger Asplund.

Ska robotarna bli accepterade så måste de fokusera på sådant som sparar jobb åt människor, och sparar pengar åt vården. Rutinuppgifter som att hämta och lämna saker – Robcabs specialitet – är ett exempel. Integritetsfrågan blir sannolikt också viktig. Att ha något hemma eller i rummet som kan ”se” och ”höra” allt du gör kan upplevas som klart integritetskränkande, även om det är en maskin.

– Men äldre som vill bo kvar hemma kan uppleva det som väldigt positivt med robotar! Att få hjälp av en robot med att knäppa byxorna efter toalettbesök upplevs ofta som mindre integritetskränkande än att få samma hjälp av hemtjänsten, säger Asplund.

Läs även: Hjärnan fascinerar forskare (länk).