– Det vi hållit på med de senaste fem åren är att gå från ren komponentförsäljning till att kunna ta hand om hela radiolösningen för kundernas system. Allt från radiomoduler, integ-rationsfrågor, Linuxfrågor, rf-kablar, antenner och testningar. Vi blir mer av en produkt- och lösningspartner än bara distributör, säger Magnus Coxner som grundade Techship tillsammans med sin fru Pia år 2009.

Sen är han snabb att tillägga att det också finns många kunder som bara är intresserade av snabba leveranser.

Techships sortiment täcker numera det mesta inom det som kallas trådlöst. Det handlar om komponenter och moduler för cellulär uppkoppling som LTE och 5G men också Wifi, Blue-tooth och Lora, liksom satellitpositionering. På hyllorna finns även kablar, antenner och allt annat som behövs för att sätta ihop ett komplett system.

Kunderna är företag som vill koppla upp sina produkter, det som tidigare gick under benämningen M2M men som idag kallas industriell IoT. Tillämpningarna kan vara biltvättar, svet-sar, routrar för tåg, videokameror som används i fält, laddboxar till bilar, liksom biljettsystem. Listan kan göras hur lång som helst.

Magnus Coxner

– Vi lever i en väldigt stor tillväxtbransch.

Som för de flesta bolag tog det några år att få snurr på verksamheten, men sedan har det nästan bara pekat uppåt. Bolaget har blivit Di-gasell fyra år på raken och efter pandemin var det i det närmaste galet. 2023 blev dock lite tuffare när kunderna betade av sina lager de köpt på sig under komponentbristen.

– Marknaden normaliseras igen under 2024, vilket ska bli ganska skönt. Pandemin har gjort slagen i efterfrågan väldigt stora.

Sedan 2012 finns en webbshop med ungefär 2000 artiklar. Där finns även datablad, designväg­ledningar, hårdvaruguider och annan information som ­kunderna kan behöva.

– Det var en självbevarelsedrift att lägga ut allt, i början hade vi inte hunnit med att svara i telefon och på mail.

En bieffekt av den tidiga webbsatsningen är att Techship kan hamna högre än tillverkarna när man googlar efter vissa komponentbenämningar.

Som kuriosa kan nämnas att sajten alltid varit på engelska och i kombination med namnet har det lett till att företaget är förhållandevis okänt i Sverige.

– Vi har en målsättning att bli lite tydligare och att synas mer i Sverige, vi har ju huvudkontoret med närmare 30 personer i Mölndal utanför Göteborg.

För att förstå hur det blivit så här får vi backa till 1995 och året när Magnus började sälja mobiltelefoner på Nokia.

– Det var mitt under toktillväxten, vi sålde bland annat 2110:an som var dåtidens iPhone, alla skulle ha den.

Efter ett antal år gick han över till en logistikpartner som sysslade med distribution av mobiltelefoner och mobiltill­behör. Bolaget, som precis blivit köpt av amerikanska Brightpoint, servade återförsäljare och operatörer med att leverera mobiler och annat, bland annat ut-vecklades logistiktjänster så att konsumenterna upplevde det som att paketet kom direkt från operatören.

Det kunde handla om enkla saker som att sätta på operatörens logga på kartongen eller att ladda en specifik mjukvara.

– Jag jobbade på Brightpoint i elva år i olika roller som Sverigechef, Nordenchef och Europa­chef. Men sedan kände jag att jag ville göra något nytt.

Under utfasningen hörde en av cheferna på Ericsson av sig och berättade att bolaget återstartat försäljningen av mobila bredbandsmoduler. Det handlade om 3G och moduler med lite större bandbredd, runt 5 Mbit/s. Det var tillräckligt för att strömma video och var av en annan kategori än de GSM-modem som skickade korta meddelanden som av/på eller ett temperaturvärde.

Ericsson såg framför sig att modemen skulle ta plats i bärbara datorer och liknande volymprodukter men fick in en massa förfrågningar om andra tillämpningar i betydligt mindre antal. Något de inte ville hantera själva.

– De tyckte Brightpoint skulle passa perfekt. Men vi tackade nej. Det var för mycket industri­kunder för oss.

Ericsson var dock envisa och istället erbjöd sig till slut Magnus att starta ett bolag för att ta hand om de kunder som inte passade Ericsson.

– Så jag startade Techship med Pia.

De lade in alla kundförfrågningar i en databas och började bearbeta dem, men insåg snabbt att det behövdes någon som kunde radiotekniken.

– Vi hyrde in en Chalmersstudent som FAE. Sedan konstaterade vi också att om vi skulle få fart på det här måste vi börja sälja själva.

De anställde en tidigare kollega som var mellan jobb och började turnera runt i Europa och USA.

– Vi fick jättemycket träffar och folk tyckte att det var kul att Ericsson var tillbaka.

Ett problem var dock telekombolagets fokus på bärbara datorer vilket innebar att modulerna hade kontakter. De gick inte att löda fast, vilket många industrikunder föredrog.

Trots detta hade modemen framgångar inom segment som routertillverkare för wifi på bussar och tåg liksom för strömmad media (läs videokameror).

Modemen klarade 3,6 Mbit/s, 5,67 Mbit/s och 7,2 Mbit/s på den tiden.

I takt med att affärerna växte plockade företaget även in tillbehör som kablar och ­antenner. Allt drivet av kundernas önskemål.

– Vi fick leads från Indien, Brasilien och USA så vi hann inte ta hand om hemmamarknaden. Vår första större affär var ett biljettsystem till bussar i Brasilien, säger Magnus.

Lagom till att affärerna lyfte bestämde sig Ericsson för att avveckla samriskbolaget med ST Microelectronics och lämna branschen.

– Efter mycket funderande bestämde vi oss för att köra på. Vi kände att det fanns något.

Men då behövdes nya leverantörer av cellulära modem. Sierra Wireless och Telit hade motsvarande produkter och var dessutom störst men inte intresserade av en liten distributör från Sverige. Även hos andra leverantörer gick det trögt, de tyckte de redan hade tillräckligt med säljkanaler.

Räddningen blev Huawei som precis lanserat sin M2M-verksamhet men möttes av skepsis av distributörerna.

– Vi kände att vi inte hade något att förlora. Dessutom var de inriktade på high speed och gjorde väldig bra produkter, säger Magnus Coxner som träffade det kinesiska bolaget på en mässa i Düsseldorf.

Många av kunderna hängde med i bytet av leverantör som skedde med start 2012. Då föddes också det som Magnus kallar Techship 2.0.

– Då tog vi steget till att bli en fullskalig distributör och lösningsleverantör. Vi insåg också att det är oss kunderna gillar och de litar på att vi kan göra jobbet. Det var lite av en bekräf-telseboost.

Vid sidan av Huawei togs även Novatel, som var starka i USA, in i sortimentet. Även ZTE adderades och det gjordes ytterligare försök att få till ett avtal med Telit och Sierra Wire-less.

– Istället började vi parallellimportera Sierra Wireless eftersom det fanns många frustre-rade kunder i Europa som inte fick produkter. Vi kom från den snabbrörliga konsumentbranschen där man inte kan vänta åtta veckor på en leverans så vi chansade lite och byggde lager. Vi fick ett rykte om att kunna leverera och att vara duktiga, och att vi hade en ganska hög andel FAE:er.

Så småningom gav Sierra och även Telit med sig och skrev ett avtal med Techship. Dessutom breddades sortimentet med bland annat Wifi från framförallt taiwanesiska leverantö-rer.

– Vi har tagit en lite annan väg än de klassiska leverantörerna. Går du till någon av dem så prickar de av din BOM-lista (materiallista) och de har kanske ett eller två varumärken, säger Magnus Coxner och fortsätter:

– Vi kommer från telekomdistribution och har anpassat det tänket genom att vara en ganska snabbfotad distributör med bred varumärkespalett i en smalare nisch. Det handlar inte om att spela ut leverantörerna mot varandra utan om trovärdighet och att ge kunderna en väldigt tydlig valfrihet.

Bredden gör också att både kunder som vill ha kvalitet – och är beredda att betala för det – liksom kunder som primärt tittar på priset kan hitta något.

År 2019 sålde företaget över 250 000 modem och omsättningen nådde milstolpen hundra miljoner kronor.

År 2019 startades även ett säljbolag i Raleigh, North Carolina, USA, där företaget haft kunder ända sedan Ericssontiden. USA-marknaden är lite speciell i och med att tillgängligt spektrum delvis skiljer sig från Europa och Asien. Särskilt längre tillbaka i tiden var många av produkterna inte utvecklade för att klara alla världsdelar så det blev nödvändigt att bredda med märken som passade USA-marknaden.

Under uppstartsfasen tog Techship in en mindre mängd pengar från Almi och några privata investerare, men 2021 såldes majoriteten till J2L Holding, ett mindre investmentbolag ägt av Johan och Louise Lindh, där den senare är finansmannen Fredrik Lundbergs dotter.

– De tillför mycket långsiktighet och kapital för expansion. För ett år sedan lade vi en ny strategi där vi ska fokusera ytterligare på egna ­varumärken, integrationstjänster och lös-ningsleveranser.

Som en del i det har företaget investerat i en egen antennkammare för radiotester. Det handlar om att hjälpa kunderna med förberedande tester inför den kostsamma certifiering-en men också andra typer av radiotester som kan behövas för att få en optimal funktion eller lösa ett problem.

– Vi har också startat tillverkning av egna adapterkort vilket är ytterligare ett steg bort från att vara ren komponentsäljare och komma in tidigare i design­processen.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen. Prenumerera kostnadsfritt!

Bakgrunden är att PCI-kontakter normalt används till minnen och att Pin-out (ledningsdrag-ningen) därmed kan skilja sig åt mellan olika tillverkare vilket ställer till problem för 5G-modulerna. Techship har därför tagit fram adapterkort som översätter M.2 till mini PCIe. Tillverkningen görs hos två svenska kontraktstillverkare.

– Svenska tillverkare står sig väl prismässigt med polacker och andra östeuropéer.