Familjen ska åka till Köping i helgen, från Linköping.

För min del som reporter på Elektroniktidningen innebär denna resa en första praktiskt kontakt med två områden jag skrivit mycket om: batteribilar och bildelning. De ska bli en del av helgens äventyr.

Båda lär tillhöra framtiden. Det är i alla fall vad Volvo tror och satsar på. I siffror tror Volvo att bildelningen kommer att dra ner dess försäljning till en tiondel. Men Volvo bekymrar sig inte över detta, utan har börjat räkna ”kunder” istället för sålda bilar och tror på goda affärer.

Volvo är på väg att lansera en ny bildelningstjänst kallad M. Men själv registrerade jag mig igår för Volvos gamla flotta Sunfleet.

Den rationella lösningen idag skulle förstås vara att hyra en hybrid för längre resor. Fast familjen är ute efter äventyret den här gången och denne reporter dessutom efter insikter. Så det ska bli en batteribil.

Sjuåringen och jag besökte igår det parkeringshus i centrala Linköping där bilen står och väntar på oss: en Renault Zoe med ett batteripaket på 41 kWh och en räckvidd på 300 km ”fulladdad”, vilket betyder 90 procent, om jag uppfattat saken rätt.

300 km räcker inte för vår resa. Vi behöver 370 km. Så vi kommer att behöva ladda bilen under resan.

En vacker dag kommer en helgutflykt i hyrd batteribil vara ett friktionsfritt äventyr. Men där är vi inte ännu.  Med bensin vet man att det alltid går att hitta en station och normala batteribilturer som börjar och slutar i hemmet är oproblematiska. 

Men utflykter och semesterresor i batteribil måste planeras. 

De texter på nätet som vänder sig till elbilsnoviser som mig, säger att räckviddsångest är något man har innan man köper elbil, men inte efter.  Men jag vet inte vad jag ska tro! Det är en primitiv elbilsvärld därute. 

Precis som mobiler har elbilar för det första olika laddartyper. Det känns som ett snäppet mer hotfullt prospekt att bli bli stående med tomt bilbatteri än tomt mobilbatteri för att man inte hittar rätt laddare.

Det går inte att betala laddningarna med kontokort. Rekommendationen på nätet är att fylla plånboken med diverse taggar och kort för att täcka in alla laddstationer.

Vår första laddning, har jag tänkt ska bli på Fortums station på Macdonalds på Västhagagatan i Örebro. Där betalar man med Fortums app. Jag tror jag installerat den korrekt. Eller skulle jag dessutom ha beställt en tagg?

På Macdonalds ska jag kunna få 22 kW vilket betyder att bilen bortsett från förluster ska kunna laddas till 90 procent på två timmar, från noll.

Men vi kommer inte att vara på ingenting, utan på 22 procent. Det vet jag via en webbplats. Jag matade in bilmodell och resebeskrivning och den gjorde en planering åt mig med ett inplanerat stopp.

Det är en webbplats, ingen app. Någon besökare har frågat efter en app, men de ansvariga har inte haft tid, utan tipsade om att lägga en genväg till webbplatsen på mobilens skrivbord istället.

Det är alltså någon sorts hobbywebbplats jag planerar min resa efter? 

Jag följer dock inte den föreslagna planen. Den tyckte jag skulle ta en laddarpaus tidigare. Men vi har ett ärende i Örebro. Och 22 procent känns som en rimlig marginal. Eller? 

Jag förutsätter att Zoe inte kommer att ljuga för mig under drift och att jag kommer att veta huruvida skattningen 22 procent kommer att hålla. I annat fall utgår jag från att det finns fler laddarplatser längs vägen.

I Köping är planen att ladda på Barnhemsgatan där Mälarenergi ställt ut fyra stolpar med rätt standard – ”typ 2” som Zoe använder. Också här betalar man med en app, men till Easypark. Man betalar för parkeringsplatsen, tycks det.

Plan B i Köping är ett Big Inn-köpcenter på promenadavstånd från farmor och farfar, med två stycken typ 2-laddarplatser på 3,7 kW och två på 22 kW. Också dessa drivs av Mälarenergi. De verkar vara gratis. 

I Köping finns också en plan C på en Maxrestaurang intill. Men det är bara en schuko-kontakt – alltså ett vanligt 230 V-uttag med en 16 A-säkring.  Har jag ens en sådan adapter i bilen? 

Det känns som om vi ger oss ut på en expedition i outforskad vildmark. Det känns som att det finns en klar risk för strul i form av förseningar. Men det ser ut som om allt kommer att  klaffa. Och det är ju en helgtripp – vi har råd att tappa tid.

Efter helgen ska jag berätta hur det gick!