Världsmarknaden för solel har vuxit med mellan 40 och 50 procent under de senaste åren och den klart största drivkraften är de kraftiga subventionerna i delar av Europa. Till detta kommer låg ränta, stigande elpriser och att miljön har hamnat högt upp på den politiska agendan i många länder.

– Utan subventionerna skulle vi inte ha någon business överhuvudtaget. Solel är för dyrt annars, säger Ivar Blekastad, fabrikschef på solpanelstillverkaren REC Scanmodule i värmländska Glava.

För tillfället är Tyskland drag-loket på världens solelsmarknad och i fjol passerade Spanien både Japan och USA. Spanien är numera den näst största marknaden.

De lyckade subventionerna tillåter nätanslutna anläggningar, där de som är anslutna har rätt att till en given tariff sälja den producerade solelen till energibolagen. Elen som man själv förbrukar köps till vanligt pris.

Det är en mycket attraktiv affär för privata villaägare liksom bönder som i Tyskland och Spanien bygger farmer av solpaneler istället för att odla grödor på åkrarna. Affärsmodellen har inte anammats i Sverige, då politiska direktiv saknas och elbolagen inte själva ser det som ett attraktivt alternativ.

Samtidigt har de kraftiga subventionerna också en baksida. Medan Japan och Tyskland under många år jobbat med långsiktiga subventionsprogram har exempelvis Spanien infört en mycket stor, men kortsiktig subvention som fått hela branschen i gungning.

– Den spanska subventionen har varit bra, men också dålig. Den var så stor, så när den nu minskar kommer många att få problem, säger Markus Andersen, styrelsemedlem i solpanelstillverkaren Arctic Solar i Gällivare.

Ur svenskt perspektiv är dock den blomstrande solelsmarknaden i Sydeuropa mestadels positiv. Om den inte funnits är det tveksamt om dagens fem svenska solpanelstillverkare – Arctic Solar, REC Scanmodule, N67 Solar, PV Enterprise och Gällivare Photovoltaic – skulle existera i den omfattningen som de gör. Den inhemska solelsmarknaden är fjuttig i ett europeiskt perspektiv – här installerades totalt 6 MW i fjol, att jämföras med 3,4 GW i övriga Europa – och Sverige saknar en nationell strategi på området.

– Men idag är det inte lönsamt för oss att tillverka i Asien. Det är dyrt att frakta produkterna till Europa och priserna på råvaror regleras av världsmarknadspriser, säger Markus Andersen.

– En container med solcells-paneler är värd runt fem miljoner kronor och från Kina tar det 4–5 veckor att skeppa med båt. Skulle vi tillverka i Kina skulle vi ha runt 50 miljoner i bundet kapital. Det går inte, förklarar Peter Melchio Roedder, vd på solpanelstillverkaren N67 Solar i Porjus.

Alla fem svenska solpanelstillverkare resonerar på samma sätt: så länge marknaden finns inom EU och råvarorna är dyra så är Sverige en bra plats att tillverka på. Processen för att tillverka är i hög grad automatiserad och i dagsläget står solcellerna för omkring 70 procent av kostnaden medan personalkostnaden ligger runt 5–6 procent.

För branschen som helhet är det emellertid väsentligt att sträva mot Grid Parity, det vill säga att det ska vara ekonomiskt med solel utan subventioner. Enligt en prognos från Deutsche Bank kommer USA att nå Grid Parity om 6 till 8 år och ett antagande är att Sverige når dit runt år 2020.

– Men flera faktorer spelar in på hur fort man kan nå Grid Parity, som elpriser, solcellspriser och verkningsgrad, konstaterar Ivar Blekastad.

Ett stort aber idag är bristen på kiselsolceller, eftersom så gott som alla paneler som produceras i världen är baserade på dessa. Bristen har gjort att dagens paneltillverkare har en enorm överkapacitet och att marknaden inte växer snabbt nog. Kiselbristen kombinerat med höga subventioner gör dessutom att priset på solel hålls på en onödigt hög nivå.

Å andra sidan kan man konstatera att bristen på kiselsolceller gynnar annan teknikutveckling, exempelvis solceller i tunnfilm. Dagens tunnfilmssolceller har lägre verkningsgrad än kiselceller men är betydligt billigare, vilket gör att de redan idag kan vara kostnadseffektiva alternativ där plats inte är ett problem.

– Afrika är ett intressant område för tunnfilmssolceller. Solen är stark där och det finns ofta gott om plats. Det kan handla om att bygga system för att ladda mobiltelefoner eller leverera energi till kylskåp, tv och belysning, säger Markus Andersen.

Han menar dessutom att kiselsolcellernas dagar förmodligen är räknade den dagen tunnfilmsalternativen når en verkningsgrad i paritet med dagens kiselsolceller, alltså runt 15 procent.

Ändå är det ingen av de svenska solpaneltillverkarna som idag planerar att gå över och börja producera med tunnfilmssolceller. Problemet är nämligen att hela maskinparken måste bytas om man beslutar sig för att ta det steget.

– Vi tittar mycket på vad som sker inom solcellsutvecklingen, även om vi inte har planer på att byta fokus idag. Samtidigt ser jag det som en skyldighet att jobba med dem som har bra idéer. Finns det tekniker som vi tror har bra potential inom en nära framtid är vi intresserade, säger Peter Melchio Roedder.

Läs mer om:

Arctic Solar, REC Scanmodule, N67 Solar, PV Enterprise och Gällivare Photovoltaic (länkar)