About / Advertise
Trafikverket ska bygga ut ett nationellt sensornät för att övervaka alla 2 000 spårväxlar i det svenska järnvägsnätet. För svenska sensortillverkaren Strainlabs kan det öppna en jättemarknad.
Trafikverket vill på sikt rusta alla växlar med sensorer som i realtid mäter temperatur, drivmotorns strömförbrukning, vibrationer och andra faktorer. Sensordata går till en lokal dator (Remote Terminal Unit) som kan bearbeta dessa men data skickas också vidare till en nationell server.
– Vi ska göra en upphandling av sensorer och annan utrustning under senare delen av 2025. Vi planerar för en långsiktig utbyggnad av sensorer i hela landet, säger Arne Nissen, ansvarig för underhållet av spårväxlar i Trafikverket.
Trafikverkets nationella sensornät kommer rimligen att bli ett av de större sensornätverken i landet.
Trafikverkets vill ha hela sensornätverket under egen kontroll och det blir undehållsavdelning som svarar för investeringar och utbyggnaden liksom driften fram till och med server. Sensordata ska sedan långtidslagras i Trafikverkets molntjänst. Ytterligare bearbetning med samkörning av data från olika källor ska göras regelbundet i det centrala datalagret. Det är Trafikverkets IT-avdelning som svarar för driften av den interna molntjänsten.
– Vi samlar in data till vår servermiljö, vi analyserar vissa data själva, men sedan kan vi köpa analyser av leverantörer som utvecklat egna avancerade analysverktyg. Det finns ett antal företag som är intresserade av att sälja sådana analyser. Allt detta kommer att ske i realtid, säger Arne Nissen.
– Den närmaste tiden ska vi framför allt koncentrera oss på att ta fram de analysverktyg vi behöver ha för att utnyttja de sensordata som vi ska inhämta i framtiden, säger Arne Nissen.
Han betonar att det är kapaciteten och precisionen i analysverktygen som avgör hur stor nytta Trafikverket kan få av alla sensordata.
Elektroniktidningen har pratat med Pierre Henri Bougeant, expert på digitalisering hos järnvägsleverantören Vossloh.
Han anger att infrastrukturoperatörer, som Trafikverket, behöver bygga upp en kapacitet på fyra områden:
1. Lokala sensorer i spårväxlar.
2. Sensorer i lok och fordon.
3. Sensorer i drönare, helikoptrar och satelliter.
4. Samkörning och bearbetning av sensordata i molntjänster.
– Att samla och bearbeta data är i princip den nya oljan. Genom att utnyttja sådana arbetsmetoder kan infrastrukturoperatörerna effektivisera driften av järnvägsnäten, säger Pierre Henri Bougeant.
Han säger vidare att järnvägsbolag runt om i världen nu är i full färd med att införa den nya tekniken.
Pierre Henri Bougeant betonar också behovet av standardisering som kan driva ner priserna i botten.
– Jag håller med Pierre Henri Bougeant om den bild han ger av nyttan med den nya tekniken och drivkraften för de fyra områdena, säger Arne Nissen.
Han påpekar att Trafikverket bland annat provar att ta hand om data från lok och vagnar som är utrustade med sensorer. Nyttan handlar om att tidigt fånga upp varningar om fysiska brister i järnvägsnät och banunderbyggnad. Genom att regelmässigt utnyttja drönare, helikoptrar och satelliter för att inhämta data går det att upptäcka förändringar och sättningar i naturen.
Hur snabbt den nya tekniken kommer att kunna införas och få full effekt är dock en svårare fråga. Arne Nissen har ingen prognos.
– Vi sjösätter vårt nya datalager 2026 och sedan får vi se hur många år det tar innan vi har tekniken tillgänglig för hela järnvägsnätet.
 Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Elektroniktidningen.Prenumerera kostnadsfritt! |
Kostnaden för att införa tekniken och nyttan är de stora frågorna, anser Nissen.
– Om vi fick betala 1 000 kronor per år och sensor så skulle vi kunna införa tekniken i större skala, till betydligt fler spårväxlar. Vi förhandlar med leverantörer som ibland vill ha 20 000 kronor per år och sensor för sin tjänst, säger Arne Nissen.
Skruv med sensor förhindrar olyckorSvenska sensortillverkaren Strainlabs ser en ny jättemarknad när järnvägsbolag som svenska Trafikverket inför sensorer i sina nät. Företaget har utvecklat en sensorteknik som kan förhindra att skruvar lossnar.
Hundratusentals skruvar som håller räls och spårväxlar på plats. Strainlabs sensor mäter att skruvarna verkligen är tillräckligt åtdragna. Börjar skruvar lossna, alternativt överbelastas, så larmar företagets övervakningssystem och olyckor kan förhindras. Det blir också billigare jämfört med dagens manuella kontrollsystem. Budskapet kommer från Strailabs vd Csaba Madru. – Min bedömning är att Strainlabs sitter i en guldsits. Vi har utvecklat en produktportfölj för att övervaka skruvar på avstånd och vi ser en marknad hos järnvägsindustri, processindustri, tillverkningsindustri, gruvindustri, bilindustri, vindkraft och solkraft, säger Csaba Madru till Elektroniktidningen. – Det finns ett behov i det svenska järnvägsnätet på flera tiotusentals sensorer. Vi har hittat ett tiotal punkter i varje spårväxel som vi bedömer är värd att fjärrövervaka med vår sensor. Företaget har patent på sin sensor i EU, USA och Kina. Inom järnvägsindustrin har man valt att använda skruvförband för att hålla räls och spårväxlar på plats. Ett skruvförband innebär att två räler hålls samman med hjälp av skruv och mutter. För att inte skada godset används bricka eller flänsmutter så att kraften vid åtdragning fördelas över en större yta. Det är av yttersta vikt att skruvarna i ett skruvförband är åtdragna med rätt moment och detta kan mätas med Strainlabs sensor. Men järnvägsväxlar utsätts för stor belastning och vibrationer. Åtta miljoner bruttoton per år passerar en normal spårväxel. Även ballasten (makadam) som spårväxeln vilar på påverkas av järnvägstrafiken. Därför kan skruvar i skruvförbandet lossna. Omfattande manuell kontroll är därför nödvändig med dagens rutiner. Strainlabs sensor är placerad inne i skruven som skruvas på plats i ett befintligt skruvförband. Sensorn har ett batteri som håller fem till sex år. Denna sensor mäter den förspänning som skapats i fästelementet när skruven dragits åt. Därmed går det att mäta i realtid att skruven är tillräckligt åtdragen. Strainlabs sensorskruv skickar sedan kontinuerligt iväg data som inkluderar förspänning, temperatur, information om signalstyrka (Rssi), samt batteristatus var 10:e minut till en molntjänst. Där finns Strainlabs analysprogram som kontrollerar att alla rapporterade värden klarar uppsatta normalvärden. Denna information rapporteras löpande tillbaks till järnvägsbolaget som därmed får uppdaterad information. I framtiden kommer sensorn att utrustas för att mäta på fler områden. Företaget anger att den årliga kostnaden per standardsensor är under 1 000 kronor. För svenska Trafikverket innebär det att den totala kostnaden för att övervaka landets alla spårväxlar med en av Strainlabs sensorer uppgår till cirka 10 miljoner kronor. Allt enligt den information som Strainlabs lämnat. Strainlabs har samarbetet med det tyska företaget Vossloh som är en av Europas största leverantörer av spårväxlar. – Strainlabs intelligenta skruvar är unika. Vi känner inte till någon annan motsvarande produkt, säger Björn Lundvall på Vossloh och fortsätter: – Vossloh kan ge Strainlabs en världsmarknad. Vi säljer deras produkt till våra kunder i hela världen. Stål är elastiskt. Ju varmare det är, ju mer expanderar skruven. Samtidig mätning av spännkraften och temperaturen ger viktigt information. Vossloh, Strainlabs och Trafikverket har nu två samarbetsprojekt där Strainlabs sensor ska verifieras för olika behov. – Trafikverket har ett fall på Malmbanan där skruvförbandet lossnat betydligt snabbare än normalt i flera fall. Vi vill använda Strainlabs sensor för att försöka hitta en förklaring, säger Lundvall. Vossloh utvecklar också en ny produkt som ska användas för att hantera problemet med solkurvor i järnvägsnätet. Produkten kallas dilationsanordning. Företaget vill då använda Strainlabs sensor för att få ut mätdata ur skruvförbandet. – Vossloh bedömer att prov pågår med Strainlabs produkter fram till nästa sommar. Om proven går bra så kan Vossloh erbjuda kommersiella produkter nästa sommar, säger Björn Lundvall. Hur lång tid tar det innan vi får se storskaligt införande av sensorer, typ Strainlabs? – Min bedömning är att det kan ta fem till tio år innan storskaligt införande tar fart, säger Pierre Henri Bougeant, expert på digitalisering i Vossloh. Strainlabs startade verksamheten 2014 och 2022 lanserades deras produkt. Nu pågår projekt med verifiering av funktionen hos ett antal kunder. Cirka 80 miljoner kronor har hittills investerats i företaget, huvuddelen av riskkapitalister.
|
