– Det känns som förslaget går tvärt emot de visioner vi ser om hur vi ska få bättre konkurrenskraft och innovationer i Sverige. Det kommer inte heller att leda till miljövänligare produkter. Man kan att jämföra förslaget med skatt på alkohol och tobak som syftar till att minska användningen, säger Maria Månsson som är ordförande i branschorganisationen Svensk Elektronik.
Skatten föreslås blir 8 kronor per kilo för vitvaror och 120 kronor per kilo för annan elektronik. I bägge fallen finns ett tak på 320 kronor per vara.
Om varorna inte har några additiva former av brom, klor eller fosfor får man dra av halva skatten. Om produkten inte heller har reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar får man dra av 75 procent. I dessa fall blir maxbeloppet 160 respektive 80 kronor.
Att man inte får dra av 100 procent beror på att utredaren menar att all elektronik innehåller mer eller mindre farliga kemikalier.
– Ingen skulle vara gladare än jag om vi fick tillgång till flamskyddsmedel som var lika bra som dagens och inte giftiga. Det vi skulle vilja se, om vi ska gå före, är att det initieras forskningsprogram för att få fram ersättningsämnen som inte försämrar tillförlitligheten. Det finns absolut inte en enda antydan till det i förslaget, säger Maria Månsson.
Utredningen föreslår också skatt på golv- vägg- och takbeklädnad av PVC-mattor. Inklusive den delen räknar utredaren med att skatterna ska ge 2,4 miljarder kronor per år. En konsekvens blir att priserna ökar och därmed spås vi minska våra inköp av elektronik med 4,5 procent per år. Däremot verkar utredaren inte tro att vi kommer att styra om vår inköp från svenska butiker till utländska internetbutiker – som inte omfattas av skatten – i någon större utsträckning. Handeln från internationella sajter spås bara öka med 0,4 procentenheter.
– Utredaren har i varje fall förstått att det är olämpligt att beskatta varor på export, varor avsedda för andra länder är inte skattskyldiga, säger Elinor Kruse på Teknikföretagen.
Tre grupper av produkter som omfattas av förslaget är:
• 851711, 851712, 851718 och 8517 62: mobiltelefoner, vanliga telefoner, trådlösa telefoner, routrar och trådlösa nätverk. Kanske också ditt IoT-system?I utredningen gör man antagandet att enbart 130 tillverkande företag i Sverige berörs medan antalet importörer är drygt 3000.
• 852851 och 852859: dataskärmar.
• 847130, 847141 och 847149 datorer, bärbara datorer och läsplattor
– Alla som har elektronik i sina produkter måste fundera på om de omfattas. Det framgår inte heller hur företagen ska bedöma om de betalar rätt skatt och hur skatteverket ska kontrollera om rätt skatt betalas, säger Elinor Kruse.
De berörda företagen kommer att behöva ställa frågor till sina leverantörer om de ingående ämnena och i förekommande fall även utföra tester för att förvissa sin om huruvida det finns skattskyldiga ämnen i varorna eller inte. Enligt utredningen ska det räcka med tre stickprover per år för större tillverkare och ett stickprov vart tredje år för mindre tillverkare. Varje prov bedöms kosta 10 000 kronor.
Den totala kostnaden inklusive månadsvis inbetalning av skatten beräknas landa på 15 100 kronor för ett mindre företag och 73 400 kronor för ett större företag. Kostnaderna förvänta sjunka i takt med att rutinerna sätter sig.
Remisstiden för förslaget går ut den 29 maj och sedan ska näringsdepartementet bereda frågan. Hur lång tid det tar innan det kan komma ett lagförslag är inte klart.
– Man får inte underskatta elektronikens betydelse för all utveckling samtidigt som det är viktigt att hitta bättre material. Min förhoppning är att man förstår att det inte blev rätt, att regeringen ska tänka om, säger Maria Månsson.
Utredningen finns här: (länk)