Mobiltelefoner, tv-apparater, skärmar, datorer, surfplattor, routrar, trådlösa nätverk samt vitvaror är några av de produkter som nämns i den statliga utredningen SOU 2015:30. Av utredningen framgår också att skatten är tänkt att göra elektronikprodukter som används i hemmen och på kontor miljövänligare. De tullkoder som avgör vilka produkter som omfattas har dock ingen koppling till var produkterna används.
– Det känns som förslaget går tvärt emot de visioner vi ser om hur vi ska få bättre konkurrenskraft och innovationer i Sverige. Det kommer inte heller att leda till miljövänligare produkter. Man kan att jämföra förslaget med skatt på alkohol och tobak som syftar till att minska användningen, sade Maria Månsson som är ordförande i branschorganisationen Svensk Elektronik, till Elektroniktidningen i förra veckan (länk).
Skatten föreslås blir 8 kronor per kilo för vitvaror och 120 kronor per kilo för annan elektronik. I bägge fallen finns ett tak på 320 kronor per vara.
Om varorna inte har några additiva former av brom, klor eller fosfor får man dra av halva skatten. Om produkten inte heller har reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar får man dra av 75 procent. I dessa fall blir maxbeloppet 160 respektive 80 kronor.
Att man inte får dra av 100 procent beror på att utredaren menar att all elektronik innehåller mer eller mindre farliga kemikalier.
I remissvaret siktar Svensk Elektronik in sig på fyra punkter:
• Skatten slår brett mot svensk industri
• Svårt att kontrollera och drabbar små och medelstora företag extra hårt
• Skatten leder inte till minskade kemikalieutsläpp – Forskning behövs för att hitta säkra ersättningsämnen
• Den föreslagna straffskatten på elektronik riskerar att bromsa den innovationskraft och snabba utveckling som både kan ge oss framtidens hållbara lösningar och samtidigt generera nya exportinkomster till Sverige.
Läs hela remissvaret här: (länk).