– Det gäller att ni hakar på våra utlysningar.

Uppmaningen kom från Mats Odell som är ordförande i innovationsprogrammet Smartare Elektroniksystem och som inledde konferensen på Tekniska Museet i Stockholm på tisdagen.

– Vi fokuserar på tre utmaningar: bättre kunskapsöverföring, att behålla och utveckla svenska spetsområden och så är det en jättestor uppgift att säkra kompetensförsörjningen.

Vinnova gav klartecken till programmet för lite drygt ett år sedan och har hittills avsatt  lite drygt 110 miljoner kronor som ska räcka till och med 2017. När programmet är i fullt sving kommer det att handla om lite drygt 40 miljoner kronor per år varav cirka 75 procent kan sökas av företag och forskare. Resten används för riktade insatser som kompetensnav och kunskapsöverföring.

– Målsättningen är att det ska fortsätta ligga på 40 miljoner även efter 2017, sade Magnus Svensson som är programchef.

Han förklarade också hur man får del av pengarna.

– Det kommer att vara två årligen återkommande utlysningar där man söker via Vinnovas portal.

Innovationsmyndigheten har skapat en speciell sida för Smartare Elektroniksystem där det förutom information finns ansökningsblanketter. Den som vill ha hjälp med att exempelvis hitta partners till sitt projekt kan kontakta programkansliet eller Lars Gustavsson på Vinnova som är den som hanterar ansökningarna.

Precis som med andra Vinnovafinasierade projekt krävs det att företagen själva ställer upp med hälften av finansieringen.

Ett av de företag som fick finansiering i första omgången 2014 var Ascilion som vill ersätt det blodprov som diabetespatieter dagligen gör på sig själva med en matta av mikromekaniska nålar som suger upp lite av den vävnadsvätska som finns mellan cellerna.

Innovationsprojektet gick ut på att flytta tillverkningen från Acreos lab till Silex fabrik i Järfälla, ett steg som är nödvändigt att ta för att kunna börja sälja glukosmätaren kommersiellt.

Ascilion fick också finansiering för ett andra projekt tillsammans med Ångströmlabbet kring utläsningselektroniken till glukosensorn. Den utgörs av en slags fasdetektor som levererar en likspänning.

Bägge projekten var ungefär sju månader långa.

Ett tredje projekt som startade 2014 handlade om tryckta batterier, en komponenter som Thin Film Electronics i Linköping behövde hjälp med. Batteriet är tänkt att användas i en tryckt temperatursensor som exempelvis kan kontrollera att en kylkedja inte bryts under transporten.

Sensorn behöver en spänning på 5-6 volt vilket man kan skapa genom att seriekoppla flera batterier. Nackdelen är att det tar relativt stor yta och därför kan utgöra mer än halva kostnaden för produkten. En bättre metod skulle vara att lyfta spänningen med en spänningspump men då behövs en bra kondensator.

Projektet som utförts ihop med Acreo är inte helt klart än men det ser ut som att man klarar målet på 200 pF per kvadratmillimeter. Enda problemet är att man verkar behöva trycka två gånger för att få ett tillräckligt tjockt skikt.

Ett annat Acreoprojekt som beviljades pengar handlade om att skapa mattor med fiberoptiska sensorer som kan användas för att mäta på en större yta. Projektet gjordes ihop med bland annat Sandvik och textilhögskolan i Borås och gick ut på att mäta temperaturen i ett gjutkärl. Först skrivs ett Braggitter in i fibern, som sedan broderades in i tyget. Förutom temperatur är det möjlig att mäta tryck och töjning.

Ett projekt på Luleå tekniska universitet gick ut på att förbättra den sensorplattform som används för att studera trafiken. Genom att göra sensorerna känsligare behöver man inte längre placera plattformen mitt på vägen utan kan ha den vid sidan.

Slutligen så presenterade Swerea IVF ett projekt där man mot bakgrund av att det blir allt mer elektronik i våra fordon tittat på vilka behov det finns av att skydda elektronikkorten och vilka skydd man kan använda, exempelvis lacker.

Du hittar alla projekt som beviljade pengar 2014 här (länk).

Dagen bjöd också på presentationer från två andra innovationsprogram, IoT Sverige och Produktion 2030.

Internet of Things gränsar till Smartare Elektroniksystem och branschorganisationen Svensk Elektronik är därför en av 24 medlemmar i den nationella satsningen, IoT Sverige. Den drivs från Uppsala universitet och har en budget på 80 miljoner fram till 2017. Precis som med Smartare Elektroniksystem är ambitionen att projektet ska pågå i åtminstone tio år.

Den som är nyfiken på projektet kan ta sig till Kista den 8 oktober för ett seminarium kallat “IoT and the rising threat towards our society” (länk).

Ett av de innovationsprojekt som var först ut är Produktion 2030 som ska öka konkurrenskraften hos svensk industri samtidigt som det ska göra Sverige till ett förstahandsval för tillverkande företag.

Den som är nyfiken på vad programmet åstadkommit kan ta del av resultaten den 5 november i Göteborg. Mer information finns här (länk).

Men dagen bjöd också på ett antal utblickar.

Lars Wallin från branschorganisationen IPC slog exempelvis hål på myten om att produktionen flyttar hem igen.

– Det handlar om maximalt 1-2 procent som kommer tillbaka. Det som är förlorat är förlorat.

Ett intressant fenomen som han observerat är att några mindre produktägande företag med egen produktion tar på sig legouppdrag. Det handlar om företag med 200 till 300 anställda och legodelen utgör aldrig mer än 50 procent av kapaciteten.

Argumentet brukar vara att företaget har kapacitet över som annars skulle stå outnyttjad. Samtidigt finns alltid risker.

Han hävdade också att många börjar inse att kvalitet i tillverkningen betyder mer än pris.

– Jag pratar inte om mobiler utan produkter som fordonselektronik och medicinteknik.

Dagen avslutades av Mikael Anneroth från Ericsson Research och Tommy Noaksson från ABB med utgångspunkt från mobilkommunikation respektive automation och kraftförsörjning. Bägge pratade om vikten av hållbarhet och snabbhet, den revolution som digitaliseringen innebär och att vinnaren tar (nästan) allt.

- - -